Jag har goda förebilder vad gäller träning. Flera inspirationskällor. Nu senast kusin Monica, som berättade att hon tränar på morgonen. Ja visst, så klart! Jag tycker ju också om att träna på morgonen. Det är så skönt, och då har man det gjort, och det är en så bra start på dagen. Och ändå har det gått lång tid nu som jag inte tränat på morgonen. Anledningen stavas Latmasken. Latmasken som viskar till mig när väckarklockan ringer vid sex: "Inte ska du väl behöva stiga upp nu när du är så trött? Nu när det är så mörkt och kallt ute? Nu när det är så skönt att ligga kvar under varma täcket i sängen. Nej, Karin, träna kan du göra en annan gång. Jag lovar dig. Men nu, vänd på dig nu, och somna om. Känn så skönt!"
Men idag fick Latmasken sig en kamp. Först höll jag på att ge mig. Tröttheten formligen drog mig ned i sängen. Men sedan steg jag upp i alla fall. Klädde på mig och försvann ut i morgonmörkret och sprang. Ja, men så skönt!!! Och så bra jag mått idag! Och så pigg jag känt mig!
Morgonträning, det är grejen! :-)
Ett annat tips är att träna med sin gulliga lillasyster. Om denna bara tog och kvickade iväg lite mer västerut.
SvaraRaderaPå med icebugsen, reflexväst och en gosig mössa så är vi i hamn. Typ. Kanske eventuellt möjligtvis att det inet riktigt blir lika mkt träning för dig när undertecknad är med, som inte är lika vältränad, men oj vad du skulle träna öronen! :-)
Som jag skulle gilla att träna mina öron ihop med min gulliga lillasyster!:-) Och tänk att springa och samtidigt avhandla livet i stort. Det vore något, det! Vi kan väl göra det nån dag? Kram!
Radera